My reasons to smile
Jag är så glad att jag hamnade i min värdfamilj och får ta hand om dem här underbara barnen. Varje dag får jag sådan otrolig kärlek, det kan vara alltifrån en kram till att få höra något på svenska som de översatt på internet eller fina ord de kläcker ur sig.
Lillkillen är oftast den som påmminer om hur mycket han älskar mig och hur glad han är att han har mig här. Han är otroligt djup och säger ofta saker som att han är så tacksam att jag finns där för honom och lyssnar när han vill prata. Att höra en liten kille på åtta år säga sådana fina saker och verkligen visa kärlek på ett sådant starkt sätt får mig att le det största leendet i världen. Han kommer behandla sin familj, sina vänner och sin framtida kärlek på samma sätt livet ut och jag vet att den killen är full av kärlek. Han har så många kloka saker att säga och han är alltid så hjälpsam med allt jag gör i huset och ska göra med barnen. Igår hade vi en till liten fight då han inte lyssnade på mig och det går oftast så långt att jag verkligen får säga ifrån. När jag sen skulle lägga honom var det inga glada miner och han var så ledsen. Han förklarade att han grät för att han inte visade respekt mot mig och lyssnade på vad jag sa. Han är så mjuk på insidan och vill alltid vara sitt bästa jag med mig så att han inte lyssnade var ett stort snedsteg tyckte han, lilla vännen.
Idag satt jag länge med mitt mellanbarn och pratade och tog mig tid att vara med henne. Oftast blir det mest tid med lillkillen för han behöver hjälp med mer och kräver mer uppmärksamhet. När jag kom hem ville hon iallafall att jag skulle komma ut och prata med henne och jag kände direkt att något var fel. Vi satt ute och hon förklarade att det hade hänt något i skolan som hon tyckte var jobbigt. Tröstade och pratade en lång tid och sen efter några kramar och ännu mer prat så säger hon - Jossi, Im so happy that I can talk to you, Thank you. I love you Jossi.
Dem orden får mig att vilja krama sönder hela henne, och jag blir så glad av att hon kan prata med mig, vågar öppna upp sig till mig om saker man inte alltid vill berätta för mamma eller pappa. Varje kväll har hon börjat tacka mig för saker jag gjort för henne under dagen, och jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag blir så himla glad. Den kärleken hon ger mig, min lilla lillasyster är helt otrolig. Hon får en alltid att le, finaste tjejen.
Sen har vi min äldsta som jag kommit mycket närmare med nu på slutet. Det är jätte tufft för henne att jag snart ska åka hem och det är absolut inget vi pratar om nu, för det leder bara till bråk.. Hon sjunger och skrattar och vi fjantar runt oss så som hon älskar att göra, som en tonåring behöver. Jag tycker verkligen om att vara med henne, spela hög musik i bilen och skriksjunga med i låtar, sitta och prata om allt som händer i hennes och mitt liv och hon är verkligen insatt i mitt kan jag säga. Hon älskar att höra om allla mina historier när jag gick i högstadiet, killar och mitt liv där hemma. Idag fick jag ett sms utifrån ingenting - I love you JosJos.
Det minsta lilla gör så mycket, och alla kramar man får av henne är som en extra gnista kärlek i sig.
Mina värdbarn är experter på att visa tacksamhet och kärlek och vad jag kommer sakna dem. De har blivit som mina egna barn, vi gör allt tillsammans. Jag önskar jag fick ta med dem hem ett tag och låta dem leva ett vanligt liv i lilla Sverige. När jag är med dem här borta inser jag hur vanligt det är här att visa vilka man tycker om och bryr sig om. Sedan jag kom hit har jag träffat så otroligt många människor, alltifrån au pairer, familjevänner, släktingar till familjen, barnens kompisar och familjer, Tränare och ledare för olika aktiviteter, lärare och alla möjliga människor. Alla är så otroligt trevliga och visar verkligen att man tycker om varandra. Minstingarnas fotbollstränare kommer alltid fram till mig och ropar över hela planen, HI JOSIE!! och kommer och ger en en stor kram och frågar hur det är och hur allt funkar och så. Han är som en extra pappa, så gullig. Barnens kompisar mammor frågar hur allt är och är alltid så glada och trevliga, släktingar till familjen vill att jag kommer över dit och äter middag och hänger med dem och alla barnens kompisar tycker om när jag är med och leker eller vill prata med dem. Här visar man uppskattning på ett helt annat sätt, en stor kram, en puss på kinden, fina ord och alltid ett trevligt bemötande till alla man tycker om och känner. Jag älskar det och jag önskar att vi var bättre på det hemma. Man ska visa hur mycket man tycker om någon, hålla hårt i sina nära och kära. Jag har insett att alla människor jag träffat här vill jag ha i min framtid på något sätt och vis, om det så är ett email lite då och då så är det bra. Man ska ta hand om de man bryr sig om och ger man kärlek så får man lika mycket tillbaka, så är det bara.
