Josefine Widorson

Jag insåg för ett tag sedan att jag helt avslutade min blogg innan jag ens avslutat mitt år i USA, för mer än ett år sedan. Tiden flyger iväg när man har roligt och jag hade helt enkelt inte tiden att skriva vad vi hittade på och vad som hände i min vardag den sista tiden i New York. Hela juni var det fullt upp med aktiviteter för barnen, packning och förberedelser för min del och ett mentalt förberedande för att faktiskt lämna det livet bakom mig och flyga hem till Sverige igen. De sista månaderna gick så himla snabbt och när det väl kom till kritan att jag skulle börja packa och åka hem så var jag mer än redo. Hej då och avslutningen med mina värdbarn gick bra och det kändes skönt att få avsluta med dem en och en innan jag skulle resa iväg. Jag har idag fortfarande kontakt med dem, inte så nära som jag trodde men det är roligt att få facetimea med dem lite då och då och se hur deras  liv ser ut just nu och vad som händer där borta. 

 

Hela resmånaden är något av det bästa jag någonsin varit med om, att få dela den med Sofia dessutom är ett minne för livet. Vi reste först till texas och sen vidare till San fransisco, bilade längs kusten och flög sedan över till Hawaii och tillbringade en vecka där. Som pricken över i:et flög vi tillbaka till NY och hade ett dygn i vår all time favorite city innan vi mötte upp Sofias värdfamiljs chaufför med alla våra väskor på JFK innan planet gick till Sverige. Just i den stunden kunde jag inte förstå vilket äventyr jag varit med om. Det var så mycket vi hann med på dem tre veckorna vi reste, alltifrån hostelupplevelser till djungeläventyr och gudomliga matupplevelser. Det var ett riktigt äventyr och tur är det att vi knäppte så mycket kort, filmade och njöt av varje sekund av ledighet och resan tillsammans. 

 

Det var så mycket intryck under sista månaden, hej då och sista gången upplevelser som vi föralltid kommer ta med oss. Det blev ett fantastiskt avslut på ett år fullt med nya erfarenheter, fina vänner och människor, resor, stunder med barnen och hela mitt aupair liv. Det går inte att sätta ord på hur tacksam jag är över att jag valde att åka iväg, en klapp på axeln till mig själv för det är något av det bästa jag gjort i hela mitt liv. 

 

Jag har funderat på att börja skriva lite här igen. Jag tycker att det är så spännande att gå tillbaka i arkivet och läsa om hur min vardag såg ut så jag ska försöka att kanske kika in och skriva av mig lite då och då iallafall.