Josefine Widorson

Jag är så otroligt tacksam för att jag har en sån underbar familj. Det finns ingen jag ser upp till lika mycket som min mamma och pappa. Det går inte att beskriva på något sätt hur jag varje dag går i deras fotspår. Det dina föräldrar har gett dig och lärt dig är något man kan ta för givet, men alla har inte haft samma uppväxt eller möjligheter. När jag var mindre och växte upp så tyckte man så många gånger att det var så himla tråkigt att åka ut till stugan dem där helgerna, att vara en hel helg med bara familjen ute i ingenstans. Man tyckte flera gånger att det var så orättvist när man inte fick som man ville eller att andra fick vara ute längre eller de fick de ena eller de andra som man själv inte fick. De senaste åren vändes mitt liv upp och ner och jag idag står där jag står hade jag aldrig trott eller kunnat drömma om. Sättet som mina föräldrar inspirerat mig, fått mig att våga ta steg efter steg i livet, låtit oss uppleva så mycket, rest och insett vad livet innebär är obeskrivligt. Idag kan jag verkligen förstå när jag som mindre sa: jag kommer aldrig vara som du med regler eller bli som du när jag blir vuxen, men jag själv står här och tänker precis lika och gör liknande saker. Idag fick jag verkligen en bild av hur jag faktiskt är hälften mamma och hälften pappa. Jag och Sofia har pratat mycket om våra föräldrar och verkligen insett vad vi ska vara lyckliga för att vi har helt obeskrivliga människor som våra föräldrar. Jag kommer på mig själv med min städmani och mitt sätt att sätta regler och rutiner, precis som min mamma, hur jag kan skjuta upp på saker och hela tiden försöka vända på saker och ting, det kan faktiskt vara så att vänder man på de så är det såhär och försöka se de från olika perspektiv, precis som pappa. Jag slutade efter jobbet idag och kokade te och gick ner till mitt rum, tände ljus och la mig i sängen. Funderade fram och tillbaka på om jag kanske skulle ta lite av chokladen jag köpte igår, eller nej de är ju bara onsdag, men ändå slutade det med att jag ätit upp nästan allt och är så nöjd man kan bli, precis som pappa skulle gjort. Att ha sånna förebilder som faktiskt har skapat mig är något av det finaste som finns. Jag vill att min blivande man ska vara precis som min pappa och jag vill att jag ska leva upp till allt mamma har gjort för mig och hela familjen. Det finns ingen jag känner som är så stark som min mamma, det finns ingen bättre än henne. Jag har verkligen insett när man ser alla familjer och hur de är med varandra att alla har sina sätt att leva och vara på, men det finns sådan kärlek i det de gör. När man bor i en familj i ett helt annat land och hur man ser sin värdpappa komma in och kramas med sin lilla kille och ligga i hans säng och prata med honom innan han somnar, hur han pussar sina döttrar på pannan och går igenom hur deras dag har varit, då inser jag vilken kärlek det finns och vad man kan se sig själv i det och när man själv var mindre.  Banden och kärleken till sin familj och minnen som man har tillsammans är absolut det bästa man tar med sig i livet.