Ingen dag är den andra lik

Att vakna upp varje morgon och inte ha någon aning om vad dagen har att erbjuda är en konstig känsla. Flexibilitet är bara förnamnet när det kommer till att vara Au Pair och man får verkligen vara redo på att alla dagar kan se helt olika ut och de är olika saker man ska göra från dag till dag. 

När jag åkte iväg som Au Pair, för 85 dagar sedan, så hade jag en helt annan bild av hur det skulle vara. Alltid när man gör något nytt så har man förväntningar och tankar om hur saker och ting kommer att vara, dock blir det inte alltid så. Min hjärna var inställd på Seattle och jag hann till och med komma in i det ganska bra och plötsligt fick hjärnan ändra bana helt och hållet. Jag trivs verkligen jätte bra i min familj och mina värdbarn är helt underbara, jag älskar att vara med dem, få sitta i bilen och lyssna på allt de tänker och funderar på, hänga med tjejerna i köket när de kommer hem från skolan och äta snack, busa och spela spel med de och bara vara med dem helt enkelt. Idag fick jag höra att jag är som deras storasyster, "man kan liksom prata om allt med dig". Blir helt varm i hjärtat av alla fina ord jag får höra varje dag och sättet de visar sin uppskattning över att jag är här. Det är en sån kärlek som kan vända en riktigt dålig dag till en bra dag, precis vad som hände idag. 

Imorse var första dagen jag vaknade upp och bara kände, nej nu vill jag inte gå upp och göra något överhuvudtaget. Livet är inte alltid på topp varje dag och ändå lyckades mina värdbarn vända på det. Har saknat lite extra idag, varit lite för trött och gjort så mycket saker att jag inte hunnit tänka efter. Det blev bara mycket och på det att inte ha en toppendag är inte det roligaste. Att sluta jobba vid halv nio och kunna gå ner till sitt rum och känna sig så nöjd med dagen trotsallt, då trivs man. 

Det är så mycket jag vill hinna göra och jag försöker att ta vara på varje dag och göra precis allt jag vill och känner för. Au Pair livet är väldigt fritt och man har mycket tid att vara själv, hitta på saker och hinna göra både det ena och andra när man inte jobbar. 

En sak är säker och det är att jag älskar att vara här, jag är helt förtrollad av New York vilket jag aldrig trodde jag skulle kunna bli, Jag trivs verkligen så bra i min värdfamilj, Jag har träffat så många gulliga människor & Sofia som jag har turen att få bo så nära och kunna umgås med varje dag är verkligen obeskrivligt, älskar att kunna styra mitt liv helt efter vad jag vill och ha alla möjligheter som finns här och sist men inte minst så finns det inget som är så bra som att man verkligen hittar sig själv och lär sig så himla mycket dagligen. Det låter klyschigt att säga att man växer så mycket som person och utvecklas på så många sätt, men det gör man verkligen, varje dag. Man befinner sig flera tusen mil från vänner och familj, står på egna ben och tar egna beslut, man ska klara sig själv, bo och leva i ett helt annat land och i en främmande familj, ta beslut och vara flexibel så som man aldrig skulle göra hemma och man har sådant enormt ansvar för olika saker och först och främst barn. 

Jag är så himla glad att jag valde att göra det här och trots bra och dåliga dagar så tar jag med mig så otroliga minnen som inte kan vägas upp med något jag skulle göra om jag stannat kvar hemma i Sverige och i lilla Gävle. Att kunna kalla New York mitt hem är så häftigt att jag knappt förstår det. Dagarna flyger iväg och det är så mycket saker jag vill se och uppleva under dethär året. Mitt mål är att samla på sig ännu mer minnen och erfarenheter och ta vara på varje enstaka dag för sedan står man där och ska packa ihop sina saker och åka hem. 

Saknar er där hemma och ni finns med mig här borta varje dag, åtminstone i mina tankar, stor puss till er, ni är världsbäst. 






Kom ihåg mig?