Ett äventyr och ett stort steg
Jag kan inte riktigt förstå hur fort tiden har gått sedan jag stod på Arlanda och var påväg till USA. Idag har jag varit här i 77 dagar och det känns som några veckor. Innan jag åkte hit hade jag varit borta tre, fyra veckor som mest. Jag har alltid älskat att resa och se nya delar av världen och när jag valde att åka som Au Pair så kändes det som ett självklart val. Att få allt i ett kändes helt perfekt, att bo i en amerikansk familj, ta hand om barn, kunna resa och uppleva USA och utvecklas som person och självklart det engelska språket. Jag var väldigt säker på att åka iväg när jag väl hade bestämt mig, jag visste ju att det här skulle bli hur bra som helst. Sanningen är att det blir inte alltid som man hade tänkt sig och med en rematch så blev det verkligen en helvänding på vad jag trodde mitt år skulle innebära. Jag har haft turen ändå att få se helt olika delar av USA, fått vara med om tuffa tider och underbara stunder vilket gör att jag kommer kunna se tillbaka på det här året med så många olika minnen och prövningar. Jag älskar verkligen det liv jag får leva nu samtidigt som alla dagar inte är en dans på rosor.
Idag när jag hade fixat snack till min minsta och kom tillbaka till köket efter att ha slängt soporna så säger han: Would you like to know something?
Jag svarar yes tell me som vanligt och förväntar mig att han ska berätta om sitt spel som han spelar.
- I love you Jossi.
Att höra dom orden är som att få bekräftelse för allt man gör och det är sån kärlek man får av dem här barnen. Vi sätter oss i bilen och ska köra till fotbollsträningen och han börjar prata om saker han tänkt väldigt mycket på. Utifrån ingenting säger han åt mig att sänka musiken lite och vi sitter och pratar om några av hans kompisar och om hur man ser på olika människor.
- Jossi, the outside of other people is never important. It doesn't matter what names, skin colour, size, gender or how they look, as soon as they have a warm heart that is all that matters.
Fick nog det största leendet på läpparna och han säger så mycket kloka och gulliga saker, jag kan inte sluta le av de. Att vara med barn och att ta hand om barn är något av det mest lärorika sakerna man kan göra, så mycket som du kan ge till de kan du få tillbaka med så mycket kärlek. Varje dag är olik den andra och man slutar aldrig förvånas över de.
Jag är så glad att jag valde att åka iväg som Au Pair. Jag känner redan att av allt jag gått igenom, upplevt och av de människorna jag träffat och fått spendera tid med så har jag utvecklats enormt mycket. Det går inte ens att nämna hur stark man blir i sig själv av att vara en förebild för barnen, en vuxen som har ansvar och samtidigt bli som en storasyster. Det är så roligt att få uppleva en helt ny kultur, ett annat land och kunna leva ett liv då man bor här och inte är på semester. Man måste ta sig ut från den lilla trygga bubblan i Sverige, det finns så otroligt mycket att se av världen. Det finns nog inget som
man kan utvecklad av så mycket som att resa och träffa nya människor. Man lär sig så många nya saker, inte bara om platser och ting, utan om andra människor och deras liv och sist men inte minst sig själv. Att kunna kalla New York hemma, är bara det helt otroligt, och de har verkligen börjat bli hemma nu. Jag har mig själv här borta på andra sidan Atlanten, det är jag i min värdfamilj och jag som har tagit min resväska och valt att vara här. Det valet är ett av det bästa jag tagit i mitt liv.
Det här och nästa år ska jag fylla med så många resor, upplevelser och fina människor som möjligt. Det ska bli ett oförglömligt år på många sätt som jag kommer ta med mig genom hela livet. För att inte nämna alla underbara vänner man får träffa, det är band för livet.
2014-2015, ett nytt kapitel och ett kapitel av mitt liv som kommer fyllas av val, möjligheter och så många oslagbara minnen.
♡
